fredag 15 maj 2009
Tyskungen – den moraliska frågan
Tyskungen är en mycket spännande deckare skriven av författaren Camilla Läckberg, trots att boken har kritiserats för bebisfokus och innehåll av författarens brukliga ingredienser. Den handlar om betydelsefylla moraliska frågor. Jag kommer att diskutera dessa frågor men eftersom jag inte skulle vilja förstöra era upplevelser fortsätt inte om du inte redan har läst den här boken!
Historien börjar under andra världskriget i en liten by som ligger vid Sveriges västkust. Axel är nästan tjugo år gammal och reser ofta till Norge för att hjälpa motståndsrörelsen. Axels lillebror som heter Erik tycker om böcker och trots att han är bara 16 år gammal vill han ha lugn och ro. Erik är vän med andra tonåringar som bor in byn: Frans, Elsy och Britta. Frans pappa som heter Vilgot är nazist och har för att vana grym mot sin hustru. Elsys far som heter Elof är fiskare. Axel brukar resa till Kristiansand på Elofs fiskbåt för att ta hemliga meddelande till Norges motståndsmän.
En dag gripes Axel av tyskarna och skickas till fängelse utanför Oslo. Omständigheterna är hemska men Axel blir vän med vakten, en ung pojke som heter Hans som tycker synd om honom. En dag snubblar Axel på trappan i fängelsets mörker. Den högsta vakten anklagar Axel för att ha attackerat honom men Hans säger nej, att det var bara en olycka. Trots det tvingas Hans att slå Axel med sitt gevär. Hans tvekar och vill inte slå hårt, men den grymma vaktaren tvingar pojken att slå gevärskolven mot Axels huvud. Till slut träffar geväret mot Axels öron och han blir svårt skadad.
Mot krigets slut skickas fänger från Norge till ett koncentrationsläger i Tyskland och Axel dör nästan. Men han klarar sig och hämtas tillbaka till Sverige på den så kallade vitabussen.
Samtidigt rymmer Hans från Norge på Elofs fiskbåt. Hans är verkligen inte nazist och han hatar sin far som är en ökänd tysk SS-man som heter Reinhardt Wolf. När Hans kommer fram till Sverige låtsas han att vara motståndsman. Hans bor med Elofs familj och blir snart han vän med andra ungdomar i byn. I början går det mycket bra. Elsy och Hans tycker mycket om varandra. Det gör Frans svårt svartsjuk.
En dag är ändras allt. Elofs fiskbåt sänkes av en tysk mina och hela besättningen dör. Elsy och Hilma, hennes mor, sörjer. Men Elsy och Hans tröstar varandra och snart uppstår det stor kärlek mellan dem. När kriget slutar har Elsy blivit gravid. Hans ska resa tillbaka till Norge för att hälsa på sin mor. Men Hans kommer aldrig tillbaka.
Och Axel? När han kommer tillbaka till Sverige är han svag och mager efter två års fångenskap. Han hade sett fruktansvärda syner, lidit hemska upplevelser. Hörsel på ena örat är borta och det ska bli en stående påminnelse om vad som hade hänt. Axel är fyllde av hat mot nazisterna. Han ligger i sängen hemma och hör röster i biblioteket nerifrån. Han tar sig nerför trappen med hjälp av sin farfars gamla käpp. Där sitter Frans, Britta och hans lillebror Eric.
”Jag har någon här som jag vill att du ska träffa”, säger Eric. Sedan noterar Axel att det står en gestalt med ryggen vänd mot honom. Gestalten vänder sig. Axel känner omedelbart igen vakten som hade slagit honom med gevärskolven. Pojken som han hade trott på och blivit besviken. Plötsligt lyfter Axel käppen och slår den mot hans huvud. Hans faller ner på golvet.
De övriga blir överraskade. Axel förklarar att Hans inte var motståndsman utan vakt i nazist fängelset. Erik blir mycket arg för att Hans hade ljugit. Axel slår honom med knäppen igen. Frans blir arg både för att Hans hade ljugit med också för att han hade gjort Elsy med barn. Frans sparkar honom hårt i mellangärdet, sedan tar han brevkniven som hade legat på skrivbordet och driver den in i bröstet. Sedan blir Axel och Frans som rasande djur. De sparkar och slår Hans kropp i ett obegränsat utbrott av våld och hat. Till slut ligger hans livlösa kropp i en pöl av blod. Den kan inte längre kännas igen som en pojke. De städar, tvättar blodet ifrån golvet och byter sina kläder. Frans och Axel känner sig glada. Britta är chockad. Bara Erik skäms. Mordet blir en hemlighet mellan alla som bevittnar det.
Under natten bär de hans kropp till kyrkogården och begraver den i en gammal tyska grav där begravna tyska soldater från första världskriget ligger. Där ska han vila ostört i sextio år.
Vad händer efter? Frans blir kriminell och högerextremist. I många år sitter Frans i fängelse. Axel blir nazist jägare och spårar upp gamla nazister med Simon Wiesenthal-centret. Elsys nyfödda barn tas bort och hon tvingas att få honom adopterad. Hon sörjer och lovar sig att inte våga älska någon igen. Hon gläder sig aldrig under resten av sitt liv. Erik känner sig skyldig. Han hittar fosterföräldrarna och skickar pengar varje månad, som botgöring. Pojkens fader accepterar betalningarna eftersom han tror att han är fadern.
Sextio år senare
Sextio år senare är Elsy död. Hennes dotter Erica hittar en nazist medalj i sin mors gamla kista. Elsy själv hade hittat den bland Hans kvarlämnade tillhörigheter. Hon vill veta vad medaljen betyder och visar den för Erik, som är expert på sådana minnen. Men för honom är medaljen en påminnelse om mordet som han hade bevittnat för sextio år sedan. Han ringer till Axel i Paris och säger att det är dags att erkänna, trots att det är för sent att ställa till rätta inför lagen. Bröderna hade pratat om det tidigare men Axel hade alltid vägrat: det som var gjort var gjort. Axel flyger till Sverige för att prata med Eric. Axel kan inte erkänna. Han har ägnat sitt liv att gottgöra, som en nazijägare. Om han själv erkänner mordet, skulle hans helt livsverk bli värdelöst, hans god namn försvinna. Axel står framför Erik som sitter bakom skrivbordet. De pratar med varandra. Axel vill låta bli. Erik vill låta sanningen komma fram. Axel ser sitt liv framför sig. Han blir uppfylld av raseri. Han lyfter en stenbyst som ligger bredvid skrivbordet och låter stenen falla mot Erics huvud. Eric dör omedelbart. Sedan reser Axel tillbaka till Paris. Ingenting händer innan två pojkar hittar Eriks kropp några månader senare och rapporterar det till polisen. Strax efter, mördas Britta av Frans eftersom hon har Altzheimers sjukdom och har börjat att prata om gamla händelser. Brittas man som heter Hermann säger att det är hans fel. Sedan begått Frans självmörd.
Och den moraliska frågan? Om Axel och Frans inte hade vårdat sin vrede skulle allt ha sket annorlunda. Tänk vad som skulle ha hänt om Axel och Frans hade förlåtit Hans. Och även om mordet hade rapporteras till polisen. Förlåtelse är svår men att behålla sig hat är värst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Battery trains fool’s gold
A piece by the railway news video Green Signals recently reported the fast charging trials for battery operated electric trains on the West ...
-
I wrote to my MP on two entirely separate issues recently. The first was to do with the replacement for the Inter City 125 train, which at £...
-
The ultimate net zero lunacy is probably de-carbonising and trying to electrify the entire railway system. In the first place, the railways...
-
The FT has run a couple of pieces on Sweden this week. The first was a report of the outbreak of car burning, the second, today, on the rise...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar