AN OUTSIDE VIEW

Once the present orders for Britain's trains have been delivered, a new series of designs will be launched. Trains such as the Adtranz Electrostar (above), for local services, were a development of the British Rail Networker, which came into service in the early 1990s, whilst large numbers of suburban trains were also purchased from the German manufacturer Siemens. The first came into service around 2000, and after prolonged teething troubles are performing reasonably well, apart from chronic problems like unreliable toilets, and uncomfortably bouncy, or uncomfortably hard, riding. But in comparison with the trains they replaced, dating from the 1950s, they are heavier, harder on the track and guzzle electricity, so there is plenty of scope for something better. The next generation of long distance trains, the Inter City Express (IEP), was specified by the Department for Transport and that contract has been awarded to Hitachi. This is a hybrid electric/diesel train which can run on...

Compass, which describes itself as the think tank for the "Democratic Left", has just come out with a set of proposals for putting the tax system to rights. As this was written by Richard Murphy & Company, the proposals are predictable. 1. Introduce a 50% Income Tax band for gross incomes above £100,000. This raises £4.7 billion compared with the current (2009/10) tax system, or an extra £2.3 billion compared with introducing this band at £150,000 as proposed by the Chancellor. 2. Uncap National Insurance Contributions (NICs) such that they are paid at 11% all the way up the income scale (although pensioners would continue to be exempt); make NICs payable on investment income. This results in further revenue of £9.1 billion. 3. In addition to (1) above, introduce minimum tax rates of 40% and 50% on incomes of above £100,000 and £150,000 respectively; these raise an additional £14.9 billion. 4. Introduce a special lower tax band of 10% below the poverty line (below £13,500...

Innan Alfred Nobel dog fick han en mardröm som handlade om framtiden. Kanske var den en uppenbarelse. I början såg han en stor öde slätt nästan utan träd. Det verkade vara ändlös. Då fick han se ett litet moln som växte upp över fältet. Molnet blev större och rörde sig hit och dit, utan mål. Då uppträdde ett andra. Och ett tredje. Snart blev luften fylld av rök och nu rörde molnen sig i hans riktning. Han blev så kall och rädd att han började huttra. Sedan hördes ett dundrande ljud som fortsatte i en tid innan det blev tyst. Då dykte det upp en massa svarta tjocka moln som höjde sig mot i himlen. Precis två minuter senare kom ett otroligt högt ljud och en kraftig vind. Bullret fortsatte under en tid, men han visste inte hur lång. Nu förstår han att fältet är ett slagfält. Hela tiden blir ljudet högre. Plötsligt blåser det så hårt att han kastas ner i gyttjan. Lerklumpar ramlar ner på honom. Nu får han se en massa män springande omkring. Männen är klädde i kakifärgade kläder, stålhjälma...

Vilket konstigt liv jag har haft! Det verkade som en lång resa, eller rättare sagt, som många resor samtidigt: en resa från Sverige till Italien; en resa från den Lutherska till den Katolska kyrka; en resa från prinsessa till drottning och från drottning till... jag vet inte! Vad är jag egentligen? Själv kallar jag mig drottning men så är det inte. Jag har bott i palats i hela mitt liv. I Stockholm var palatset kallt och mörkt. I Rom var palatsen ljusa och vackra i barocka stil. När jag kom fram till Rom tänkte jag försöka bli drottning igen. Jag försökte att bli Napolis drottning, men försöket misslyckades och då hade jag ingen politisk roll. Men det är inte heller sant. Jag blev vän med två påvar: Alexander VII och Alexander VIII. Jag blev beskyddare till många målare och berömda kompositörer: till exempel de underbara Carissimi, Corelli och Alessandro Scarlatti, som skrev så mycket när de var medlemmar i mitt hov; när Carissimi dog år 1675 blev jag mycket ledsen. Men trots att livet...

The Guardian has pretensions to being the standard-bearer of the intellectual wing of Britain's press. If this is so, one must ask where the hell the country is heading. Yesterday it carried an article by a Carrie Quinlan under the title "Vatican to welcome aliens". She writes 'The Catholic church has had a conference about astrobiology. Awesome, say I. I've never heard the term "astrobiology" before, but it is seemingly a way of talking about aliens without sounding like a geek or someone with an unusual relationship to reality. It's one of the paradoxes I enjoy in my brain that I think in all probability there is life on other planets, while at the same time being more than happy to mock anyone who claims to have met it. So, the fact that there's now a much more sciency sounding word one can use to talk about the possibility of Wookiees, Sontarans and Borg is very special. I might be welcome at dinner parties once again. 'I might even be we...

Under andra världskriget och efter Under andra världskriget blev förhållandena i Storbritannien en fråga på liv och död. Ingen brydde sig om hur man talade. Men nu var språket påverkat av radion. Den så kallade ”Received Pronounciation” (RP) spridde sig genom sändningarna av BBC. RP bestod av en blandning av överklass, Oxford och Cambridge universitetens socioleketer, och södra Englands stadsspråk. Man kan lyssna på sådana språk i gamla inspelningar. Så småningom adopterade medelklassen den ”RP” brytningen. Efter kriget verkade det som om klassskillnaderna nästan hade försvunnit. Strax efter krigets slut år 1945 var valet och Storbritannien valde en socialistregering. Jämlikhet blev målet. Barn fortsatte i skolan ett år till och de duktigaste eleverna fick platser på gymnasiet utan avgift. Regeringen drev den brittiska ekonomin enligt keynesianska principer och då följde en period av högkonjunktur som fortsatte till slutet av 1960-talet. Ekonomin blev så bra att många invandrare kom ...