Fortsätt till huvudinnehåll

En invandrares upplevelser i början av 1900-talet

Min mormor och morfar var invandrare. De flyttade till Storbritannien i början av 1900-talet. Min mormor kom från Estlands huvudstad Tallinn och min morfar från Babruisk som ligger nära Minsk i nuvarande Vitryssland. På den tiden var både Estland och Vitryssland en del av det Ryska kejsardömet, liksom Finland. Min mormor hade studerat till lärare vid Tartus universitetet och hon undervisade i musik och kanske språk. Hennes modersmål var antagligen tyska och hon kunde ryska, och judiska, hebriska, estniska. Sådan språkkunskap var inte ovanlig. På den tiden var tyska och ryska de gemensamma språken. Hon hade avslutat sina studier 1895 och förresten, på den tiden hette Tallinn Reval och Tartu Dorpat. Det verkar som om hon blev privatlärare. Hennes släkt var affärsmän som handlade med pälsar och som blev mycket rika.

Med min morfar var det helt annorlunda. Han hade många syskon och familjen var fattig. De flesta syskonen flyttade till USA men av en slump hamnade min morfar i London. Kanske hade han blivit lurad. Omkring 1900 kom min mormor till London för att hälsa på sin syster. Hon träffade min morfar och snart gifte de sig. Det var ett beslut som min mormor alltid ångrade. I början kunde hon inte engelska. Familjen var alltid fattig. Hon tyckte inte om sina engelska grannar som var hotande och ofta fulla. De fick två flickor och då kom första världskriget.

Det verkar att, som flicka, var min moder mycket medveten. De flesta flickorna i klassen var också invandrares barn och talade engelska med en märkbar brytning, en blandning av det judiska språket och arbetaklassdialekt. På något sätt – vem vet hur – visste min moder att det var viktigt att tala engelska med överklassbrytning. Hur kunde man lära sig det? Det var ingen gåta. Det behövdes bara att hon lyssnade noggrant till läraren och sedan kopierade exakt. Och det gjorde hon. Hennes klasskompisar såg ner på henne men hon brydde sig inte.

Hon slutade skolan när hon fyllde 14 år, blev lärling på en hattfabrik och när hon var färdigutbildad etablerade hon sin egen affär. Snart blev hennes affär mycket lyckligt. Men hennes mor blev obotligt sjuk och min moder tvingades att stanna hemma för att ta hand om henne. Efter min mormors död var det omöjligt att börja igen med hattaffären eftersom då, som nu, var det lågkonjunktur: det så kallade hungriga trettiotalet. Vad hände då? Hon gick till kvällskolan och lärde sig att skriva maskin. Nu blev hennes överklassbrytning verkligen till nytta för henne, eftersom hon kunde jobba som sekreterare till exempel, på myndigheterna eller på något stort bolag. Om hon inte hade lyssnat noggrant till sin lärare skulle livet ha blivit helt annorlunda. Med arbetasklassbrytning kunde män och kvinnor bara få något tråkigt jobb i någon fabrik och bara dålig lön.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

The dreadfulness of British governance

I wrote to my MP on two entirely separate issues recently. The first was to do with the replacement for the Inter City 125 train, which at £2.6 million per vehicle, is twice as expensive as it ought to be. The second concerned the benefits of a switch from business rate and Council Tax to a tax based on site values. In both cases, the replies were full of spurious, unsubstantiated assertions and completely flawed arguments. This is typical. You will not get an iota of sense from the government on any area of public policy at all - finance, economics, trade and employment, agriculture, housing, health, transport, energy. All junk. If you write to your MP you will invariably receive answers that are an insult to your intelligence, no matter what subject you are writing about. Of course they cannot understand statistics. They are innumerate. Whitehall is staffed with idiots with a high IQ. Look at their IT projects. And mind your purse, they will have that too.

How much more will the British tolerate?

The British are phlegmatic, tolerant and slow to rouse. Thus there was no great reaction after the terrorist attack in July 2005. The murder of Lee Rigby created a sense of outrage, but nothing more, since it appeared to be an isolated incident. Two serious incidents within a fortnight are another matter. Since the first major terrorist incident in 2001, authority has tried to persuade the public that Islam is a religion of peace, that these were isolated events, or the actions of deranged "lone wolves", having nothing to do with Islam, or to reassure that the chances of being killed in a terrorist attack were infinitesimally small. These assurances are are beginning to wear thin. They no longer convince. If government does not act effectively, people will take the law into their own hands. What, however, would effective action look like? What sort of effective action would not amount to rough justice for a lot of innocent people? Given the difficulties of keeping large n...

Battery trains fool’s gold

A piece by the railway news video Green Signals recently reported the fast charging trials for battery operated electric trains on the West Ealing to Greenford branch, in west London. In a comment under the video, I described the project as technological overkill, bearing in mind that before dieselisation in the 1960s it was worked by the tiny steam locomotives of the Great Western 1400 class, a 1932 design based on an 1870s design. The money that has been spent on the experiment would have paid for a small fleet of the old things. Elsewhere in the comments, I was critical of the 800 series trains. This produced a response from the makers of the video, as follows. “I may be grasping at straws here but I am guessing you don't like 8xx series trains all that much and rather wish we still had Kings, Castles and (for the branches) 14xx's. Fair? ” My reply was as follows... Yes you are grasping at straws. The model for long distance stock is the class 180, which is a 23 metre veh...