Fortsätt till huvudinnehåll

En ö i havet

Brännö Husvik in the snow

"En ö i havet" är den första av fyra böcker skrivna av Annika Thor. Dessa handlar om två judiska flickor under andra världskriget. År 1938 invaderade Tyskland Österrike och landet fick nazistisk regering. Från början hotades judarna men snart blev de utsätta för allvarlig våld även av poliserna. Rika judar blev tvungna att flytta från sina lägenheter och sedan bodde många familjer gemensamt i trånga levnadsvillkor. Så småningom blev livet hårdare. Poliserna grep judarna trots att de inte hade gjort någonting fel. Judarna förbjöds att äga hundar eller åka spårvagnar eller bada i sjön. Många judar försökte att flytta men de flesta fick inte inresetillstånd av andra länders regeringar. Judarna var fångade. Däremot gav några länder tillstånd för att barnen skulle få bo där och på detta sätt började den så kallade barntransporten.

Krigets moln samlas under sommaren 1939 när Steffi, 12 år gammal, och hennes syster Nelli, 7 år gammal, kommer fram till Göteborg, trötta och hungriga efter nästan två dagar i tågets trånga kupé på resan från Wien. Avsikten är att vänta bara en kort tid på deras föräldrar och sedan ska familjen resa till Amerika.

Barnen bli mottagna av hjälpkommittén och fosterföräldrar men inga väntar på Steffi och Nelli. Till slut stannar flickorna kvar när alla barnen har tagits till deras nya hem. Sedan bli de oroliga. En kvinna följer med flickorna med taxi till kajen och skickar de på en liten ångbåt. Nelli frågar vart båten går. Steffi hittar på sitt svar: båten går till en semester ö med sandiga stränder och palmer. Fartyget går nerför älven och ut på öppna havet som är någonting som flickorna aldrig hade sett förut. När båten möts av stora vågor bli Steffi sjösjuk.

Båten kommer fram till hamnen på en ö. Det luktar fisk och något äckligt. Vid hamnen ligger sjöbodar gjorda av trä. På kajen står en kvinna. Tant Alma heter jag, säger hon. Tant Alma tar flickorna i händerna och de går till tantens lilla hus, där väntar Marta, en gråhårig kvinna med strängt ansikte. Nelli ska bo hos Alma, som har egna barn, och Steffi med Marta och Evert Jansson som inte har barn. Flickorna är besvikna eftersom de separeras.

Snart tycker Nelli att hennes nya liv egentligen är ganska roligt. Almas barn bli lekkamrater. De kan bada och cykla och ligga i solen på stranden. För Steffi är livet helt annorlunda. På första kvällen skriver Steffi till sina föräldrar att de bör komma och hämta dem, annars kommer hon att dö. Sedan läser hon brevet, knycklar det till en boll, döljer det i en lucka vid fönstret och skriver ett annat brev som säger hur spännande resan var, alla är snälla, och nu bor hon i ett rum med utsikt över havet. Men Steffi trivs inte. Hon förstår inte språket. Tant Marta är alltid mycket allvarlig och religiös. Huset luktar av rengöringsmedel. Hon är medlem i Missionskyrkan och vill att Steffi bli medlem och hon döpes också trots att hon är judisk.

Veckorna förflyter. Kriget börjar. Snart kan Nelli svenska. För Steffi är det svårare eftersom Marta nästan alltid är tyst och farbror Evert är borta på fiskebåten. Vädret bli kallare och efter en tid är det dags att börja Folkskolan. För Steffi är skolan besvärlig. Andra flickor i klassen mobbar henne eftersom hon pratar med konstig brytning, ser annorlunda ut med mörk hud och hår och framförallt tycker lärarinna mycket om henne eftersom hon är duktig. Steffi kallas ironiskt prinsessan.

Ibland får hon brev från sina föräldrar som vill flytta. Hon försöker få hjälp av Evert som skriver till en vän som är medlem i Riksdagen för att de ska få inresetillstånd att bli flyktingar i Sverige. Vintern är den kallaste i många år. Efter Jul fryser havet och man kan gå över isen till fastlandet. Steffi försöker att åka till Göteborg och talar med hjälpkommittén och tar kälken som hon fick som julklapp. Men några timmar senare har hon gått runt i en stor cirkel och kommer tillbaka till huset.

Våren kommer. Föräldrarna får inte inresetillstånd. Det är dags att bestämma om barnen slutar skolan eller fortsätter till läroverket. Steffi får bra betyg och vill börja på läroverket eftersom hon tänker studera till läkare. Men hon måste bo i Göteborg och fosterföräldrarna har inga pengar fast det är inte den sanna anledningen – till slut förklarar Alma att Marta inte vill att Steffi flyttar eftersom hon skulle sakna henne för mycket. Steffi har blivit en ersättning för hennes egen dotter som dog för många år sedan. Det ser omöjligt ut.

Under sommaren ändras allt. Tyskarna invaderar Danmark och Norge. Kanske kommer Sverige att invaderas. Alla bli rädda, men sommargästerna kommer ändå. Hos Jansson är sommargästerna mycket snälla. Pappan är läkare, pojken som heter Sven är lite äldre än Steffi. Det bästa är att Steffi, som älskar hundar, får gå ut med gästernas hund Putte.

En dag cyklar Steffi till affären med Putte. Affäresinnhaverens dotter Sylvia är mobbledaren och Steffis största fiende och hon står med pojkar utanför affären. När Steffi kommer ut från affären blir det gräl och slagsmål. Hunden biter pojkens byxben och sliter det. Putte springer bort. Steffi springer efter men kan inte hitta honom. Snart tänker hon att Putte är död. Hela denna långa heta sommar dagen gömmer Steffi sig i en grotta i klipporna. Sent på kvällen smyger Steffi hem. Hon går in i trädgården, tittar genom fönstret och ser tant Marta gråtande. Nu förstår Steffi.

Sommaren är nästan över. Nelli och Steffi har lärt sig att cykla och simma, att fiska och rensa fisk, och att ro båt. Sådant skulle de aldrig gjorde, hade de stannat kvar i Wien. På hösten kommer Steffi att bo med sommargästerna i Göteborg och börja på läroverket. Nelli har många lekkamrater på ön. Trots att kriget rasar och flickorna inte vet vad som händer med sina kära föräldrar är livet ganska roligt. Så var det för många under kriget. Som jag, till exempel.

Kommentarer

Romantist sa…
Annika Thor är mycket kända författaren i Sydkorea, också.
En ö i havet var mycket påverkad av Anne Pa Grönkulla. Jag älskar det!
Tack, bra skriftligen.
Anonym sa…
den där boken och filmen är bara för bra! :)

Populära inlägg i den här bloggen

The dreadfulness of British governance

I wrote to my MP on two entirely separate issues recently. The first was to do with the replacement for the Inter City 125 train, which at £2.6 million per vehicle, is twice as expensive as it ought to be. The second concerned the benefits of a switch from business rate and Council Tax to a tax based on site values. In both cases, the replies were full of spurious, unsubstantiated assertions and completely flawed arguments. This is typical. You will not get an iota of sense from the government on any area of public policy at all - finance, economics, trade and employment, agriculture, housing, health, transport, energy. All junk. If you write to your MP you will invariably receive answers that are an insult to your intelligence, no matter what subject you are writing about. Of course they cannot understand statistics. They are innumerate. Whitehall is staffed with idiots with a high IQ. Look at their IT projects. And mind your purse, they will have that too.

How much more will the British tolerate?

The British are phlegmatic, tolerant and slow to rouse. Thus there was no great reaction after the terrorist attack in July 2005. The murder of Lee Rigby created a sense of outrage, but nothing more, since it appeared to be an isolated incident. Two serious incidents within a fortnight are another matter. Since the first major terrorist incident in 2001, authority has tried to persuade the public that Islam is a religion of peace, that these were isolated events, or the actions of deranged "lone wolves", having nothing to do with Islam, or to reassure that the chances of being killed in a terrorist attack were infinitesimally small. These assurances are are beginning to wear thin. They no longer convince. If government does not act effectively, people will take the law into their own hands. What, however, would effective action look like? What sort of effective action would not amount to rough justice for a lot of innocent people? Given the difficulties of keeping large n...

Battery trains fool’s gold

A piece by the railway news video Green Signals recently reported the fast charging trials for battery operated electric trains on the West Ealing to Greenford branch, in west London. In a comment under the video, I described the project as technological overkill, bearing in mind that before dieselisation in the 1960s it was worked by the tiny steam locomotives of the Great Western 1400 class, a 1932 design based on an 1870s design. The money that has been spent on the experiment would have paid for a small fleet of the old things. Elsewhere in the comments, I was critical of the 800 series trains. This produced a response from the makers of the video, as follows. “I may be grasping at straws here but I am guessing you don't like 8xx series trains all that much and rather wish we still had Kings, Castles and (for the branches) 14xx's. Fair? ” My reply was as follows... Yes you are grasping at straws. The model for long distance stock is the class 180, which is a 23 metre veh...