Efter att drottning Kristina abdikerade på Uppsala slott i juni 1654 flyttade hon till Rom. Dit kom hon 18 månader senare. Det sägs att hon hade blivit katolik i hemlighet medan hon var Sveriges drottning men det kan inte ha varit så därför att hon mottogs av katolska kyrkan i Bryssel december 1654.
Ett år senare, december 1655, red hon triumferande in i Rom på en vit häst. Påven själv hälsade henne och firandet fortsatte i några månader. I början bodde hon i Farnesepalatset, som ägdes av hertigen av Parma. I palatset öppnade hon en skola. Där studerade man musik, litteratur, teater och språk. Hon blev nära vän med den berömda arkitekten och skulptören Bernini.
Efter ett par år tog hennes pengar slut och hon reste till Frankrike på besök hos kung Louis XIV. Kristina och kungen konspirerade om att hon skulle bli drottning i det italienska riket Neapel, istället av den dåvarande spanska kungen. Drottningen misstänkte sin hovstallmästare Monaldeschi för att ha förrådit henne och beordrade att han skulle avrättas. Försöket att bli drottning i Neapel misslyckades och Kristina återvände till Rom.
Påven blev arg på Kristina med anledning av avrättningen och därefter ville han inte längre umgås med henne. När påven Alexander VII dog 1667, blev Clement IX påve. Den nya påven beundrande henne men han dog i sin tur efter två år och ersättes av Clement X, och därefter, Innocent XI. Förhållandet blev kyligt igen därför att påvarna betrakade Kristinas inflytande, särskilt hennes teaterintresse, som omoraliskt och oönskat.
Till sist, strax efter Kristinas död 1689 blev Alexander VIII påve. Han hade uppskattat henne så mycket att hon fick en ståtlig begravningceremoni, helt mot hennes testamente.
Trots alla besvärligheter är Kristina betydande som konstens och musikens beskyddare. Den mest kända av drottnings skyddslingar var Alessandro Scarlatti men den viktigaste är troligen den nästan okända Giocomo Carissimi. I själva verket är Carissimi betydelseful. Han skrev många musikaliska kompositioner åt kyrkan Oratoriani San Fillipo Neri i Rom och undervisade en annan av drottningens skyddslingar, Arcangelo Corelli. År 1709 reste 24-åringen Händel till Rom och besökte den gamla Corelli.
En kort tid därefter flyttade Händel till London och blev hovmusiken till kungen George 1. Innan Händel dog 1759, skrev, bland annat, 42 operor, 29 oratorier, de flesta av högsta kvalitet. Han blev, samt J S Bach, 1700-talets viktigaste kompositör. Det verkar som om Händel studerade de gamla Romerska kompositörernas manuskript eftersom ett starkt inflytande kan urskiljas. Av denna anledning kan man väl påstå drottning Kristina som avgörande för barockmusikens historia.
Ett år senare, december 1655, red hon triumferande in i Rom på en vit häst. Påven själv hälsade henne och firandet fortsatte i några månader. I början bodde hon i Farnesepalatset, som ägdes av hertigen av Parma. I palatset öppnade hon en skola. Där studerade man musik, litteratur, teater och språk. Hon blev nära vän med den berömda arkitekten och skulptören Bernini.
Efter ett par år tog hennes pengar slut och hon reste till Frankrike på besök hos kung Louis XIV. Kristina och kungen konspirerade om att hon skulle bli drottning i det italienska riket Neapel, istället av den dåvarande spanska kungen. Drottningen misstänkte sin hovstallmästare Monaldeschi för att ha förrådit henne och beordrade att han skulle avrättas. Försöket att bli drottning i Neapel misslyckades och Kristina återvände till Rom.
Påven blev arg på Kristina med anledning av avrättningen och därefter ville han inte längre umgås med henne. När påven Alexander VII dog 1667, blev Clement IX påve. Den nya påven beundrande henne men han dog i sin tur efter två år och ersättes av Clement X, och därefter, Innocent XI. Förhållandet blev kyligt igen därför att påvarna betrakade Kristinas inflytande, särskilt hennes teaterintresse, som omoraliskt och oönskat.
Till sist, strax efter Kristinas död 1689 blev Alexander VIII påve. Han hade uppskattat henne så mycket att hon fick en ståtlig begravningceremoni, helt mot hennes testamente.
Trots alla besvärligheter är Kristina betydande som konstens och musikens beskyddare. Den mest kända av drottnings skyddslingar var Alessandro Scarlatti men den viktigaste är troligen den nästan okända Giocomo Carissimi. I själva verket är Carissimi betydelseful. Han skrev många musikaliska kompositioner åt kyrkan Oratoriani San Fillipo Neri i Rom och undervisade en annan av drottningens skyddslingar, Arcangelo Corelli. År 1709 reste 24-åringen Händel till Rom och besökte den gamla Corelli.
En kort tid därefter flyttade Händel till London och blev hovmusiken till kungen George 1. Innan Händel dog 1759, skrev, bland annat, 42 operor, 29 oratorier, de flesta av högsta kvalitet. Han blev, samt J S Bach, 1700-talets viktigaste kompositör. Det verkar som om Händel studerade de gamla Romerska kompositörernas manuskript eftersom ett starkt inflytande kan urskiljas. Av denna anledning kan man väl påstå drottning Kristina som avgörande för barockmusikens historia.
Kommentarer