Bekväma och obekväma tåg

Som britannisk, log jag när jag läste artikeln i Tåg (juli 2009) ”Dags för nya personvagnar” och kommentaren ”komforten når sin smärtgräns”. I Storbritannien kan personvagnarnas korgbredd inte vara mer än 2.82 meter och då måste vagnens längd vara som mest 20 meter. Om vagnarnas längd är till exempel 23 meter, då måste korgbredd vara minskad till 2.74 meter. 20 meter långa personvagnar används för pendeltåg och brukar ha fem platser i bredd, men på pendeltåg får man sitta till och med 2 timmar. Samtidigt i nya fjärrtågsvagnar som Pendolino och Voyager, samt ombyggda mark 3 är stolavståndet mindre än 90 cm. Sådana tåg når verkligen smärtgränsen!

I jämförelse är SJs vagnar som B7, B4 och B2 (ovan), även Regina, mycket lyxiga. Korrugerade ytor spelar ingen roll när man sitter inne i tåget. Dessutom ser dessa mer funktionella ut och vagnarna bli starkare för likadan vikt. Enligt min åsikt finns det bara två klagomål: brist av rum för stora väskor bredvid, eller under, sittplatserna, och att så kallade fönsterplatser som inte får ett fönster bredvid. Då kan man inte titta på landskapet men istället får man se bara plast. En fönsterplats bör betyda just det.

Artikeln handlade om stigande kostnader per sittplats. Det är ett internationellt fenomen. Nya personvagnar innehåller osynliga högtekniska utrustningar som är nödvändiga för säkerheten och nuvarande tågs högre hastighet.

Hur kan kostnaden minskas? 70-tals personvagnar som mark 3 är fortfarande välbevarade och det verkar som om de kan rulla minst 30 år till. Antagligen kan man säga likadant om SJs vagnar som byggdes samtidigt. Sådana vagnar kan renoveras för ett relativt billigt pris – typiskt mellan 25% och 35% i jämförelse med nya vagnar, beroende på specificering. Arbetet kan bestå bara av ny inredning eller någonting mer ambitiöst: ny luftkonditionering, nya boggier, stolar, osv. Då kan vagnarna ser nya ut och bli minst lika bekväma som nya vagnar därför att det inte är nödvändigt att packa i så många resenärer som möjligt. Dessa vagnar kan förstås aldrig bli handikappvänliga och nya vagnar behövs också. Men resurserna är begränsade och bör inte slösas genom att skrota personvagnar som kan gå i många år till.