Under andra världskriget och efter
Under andra världskriget blev förhållandena i Storbritannien en fråga på liv och död. Ingen brydde sig om hur man talade. Men nu var språket påverkat av radion. Den så kallade ”Received Pronounciation” (RP) spridde sig genom sändningarna av BBC. RP bestod av en blandning av överklass, Oxford och Cambridge universitetens socioleketer, och södra Englands stadsspråk. Man kan lyssna på sådana språk i gamla inspelningar. Så småningom adopterade medelklassen den ”RP” brytningen.
Efter kriget verkade det som om klassskillnaderna nästan hade försvunnit. Strax efter krigets slut år 1945 var valet och Storbritannien valde en socialistregering. Jämlikhet blev målet. Barn fortsatte i skolan ett år till och de duktigaste eleverna fick platser på gymnasiet utan avgift. Regeringen drev den brittiska ekonomin enligt keynesianska principer och då följde en period av högkonjunktur som fortsatte till slutet av 1960-talet. Ekonomin blev så bra att många invandrare kom från olika länder. De flesta kom från de dåvarande brittiska kolonierna i Afrika, Karibien och Indien. Nästan alla fick jobb och blev lyckliga men inte särskilt rika. Även om det fanns en ekonomisk kris år 1964 hade Storbritannien en bra ekonomi på 1960-talet. Det verkade som om ojämlikheten hade besegrats.
Återkomsten av ojämlikhet
Men det var bara en fasad. De ”gamla” familjerna äger en stor del av den mest värdefulla marken i Storbritannien. Ursprungligen fick familjerna mark av de svaga, fattiga Tudor och Stuartmonarkerna efter reformationen. Kungen konfiskerade mark som hade tillhört kyrkan och gav den till de mäktigaste riddarfamiljerna så att de inte skulle motsätta sig honom. Fortfarande äger sex av dessa familjer mark som på 1700-talet blev delar av Londons centrum. Familjerna har blivit otroligt rika. Efter kriget gjorde socialistregeringen ingenting åt det här underläggande problemet. Det fanns ingen ursäkt eftersom situationen var välkänd och realistiska förslag hade presenterats för regeringen.
Men människor insåg att keynesiansk ekonomi inte är hållbart i praktiken. Förr eller senare kommer inflation och prisbubblor och sedan kommer en ekonomisk kollaps. Det är precis vad som hände i slutet av 1960-talet: prisbubbla och kollaps 1974. Efter en period av lågkonjunktur valdes Margaret Thatcher i valet 1979. Thatcher drev ”monetarist” ekonomier, liksom Ronald Regan i USA. Socialism skulle komma att dö.
Snart ökade arbetslösheten. Fabriker revs ner och maskinerna såldes ofta till Indien och Kina. Kolgruvorna stängdes. Från geografisk synpunkt blev de tidigast industrialiserade städerna i norra och västra delarna av landet hårdast drabbade: Glasgow, Liverpool, Birmingham, samt gruvdriftsområdena, också i norr, som döptes till ”rostbältet”. Sedan uppfanns en ny industri: rörelse av pengar. Några människor blev mycket rika. På den tiden blev ”loadsamoney” målet.
Hur såg Storbritanniens ekonomi ut i slutet av 1980-talet? Först och främst hade landet blivit beroende av finansiella tjänster. Men det var inte bara finansiella tjänster som lyckades. Tjänster som design, musik, reklam, konsulter lyckades också. Det uppkom en stor skillnad emellan sydöstra England och de andra delarna av landet. De flesta män som jobbade med finansiella tjänster hade inte studerat på de gamla universiteten och talade ofta med en arbetaklass London brytning. Många framgångsrika män och kvinnor som jobbade i musik och modeindustrier hade föräldrar hade invandrat. Storbritannien har verkligen blivit två länder igen.
Hur har språket påverkats av ekonomin? Nuförtiden är regionala dialekter utanför sydöstra England betraktade som dåliga. Några brytningar blev betraktade som roliga, särskilt av ungdomar. Överklassens brytning är fortfarande ett tecken på makt. Och den så kallade ”Received Pronounciation” har ändrats med en inblandning av ”Estuary” engelska – det betyder arbetaklassdialekten öster om London. Jämför drottningens inspelningar nu och för 50 år sedan så kan man höra skillnaden lätt.
Ur en annan synpunkt har ingenting ändrats. I Storbritannien är alla fortfarande genast dömda efter sitt uttal.
Under andra världskriget blev förhållandena i Storbritannien en fråga på liv och död. Ingen brydde sig om hur man talade. Men nu var språket påverkat av radion. Den så kallade ”Received Pronounciation” (RP) spridde sig genom sändningarna av BBC. RP bestod av en blandning av överklass, Oxford och Cambridge universitetens socioleketer, och södra Englands stadsspråk. Man kan lyssna på sådana språk i gamla inspelningar. Så småningom adopterade medelklassen den ”RP” brytningen.
Efter kriget verkade det som om klassskillnaderna nästan hade försvunnit. Strax efter krigets slut år 1945 var valet och Storbritannien valde en socialistregering. Jämlikhet blev målet. Barn fortsatte i skolan ett år till och de duktigaste eleverna fick platser på gymnasiet utan avgift. Regeringen drev den brittiska ekonomin enligt keynesianska principer och då följde en period av högkonjunktur som fortsatte till slutet av 1960-talet. Ekonomin blev så bra att många invandrare kom från olika länder. De flesta kom från de dåvarande brittiska kolonierna i Afrika, Karibien och Indien. Nästan alla fick jobb och blev lyckliga men inte särskilt rika. Även om det fanns en ekonomisk kris år 1964 hade Storbritannien en bra ekonomi på 1960-talet. Det verkade som om ojämlikheten hade besegrats.
Återkomsten av ojämlikhet
Men det var bara en fasad. De ”gamla” familjerna äger en stor del av den mest värdefulla marken i Storbritannien. Ursprungligen fick familjerna mark av de svaga, fattiga Tudor och Stuartmonarkerna efter reformationen. Kungen konfiskerade mark som hade tillhört kyrkan och gav den till de mäktigaste riddarfamiljerna så att de inte skulle motsätta sig honom. Fortfarande äger sex av dessa familjer mark som på 1700-talet blev delar av Londons centrum. Familjerna har blivit otroligt rika. Efter kriget gjorde socialistregeringen ingenting åt det här underläggande problemet. Det fanns ingen ursäkt eftersom situationen var välkänd och realistiska förslag hade presenterats för regeringen.
Men människor insåg att keynesiansk ekonomi inte är hållbart i praktiken. Förr eller senare kommer inflation och prisbubblor och sedan kommer en ekonomisk kollaps. Det är precis vad som hände i slutet av 1960-talet: prisbubbla och kollaps 1974. Efter en period av lågkonjunktur valdes Margaret Thatcher i valet 1979. Thatcher drev ”monetarist” ekonomier, liksom Ronald Regan i USA. Socialism skulle komma att dö.
Snart ökade arbetslösheten. Fabriker revs ner och maskinerna såldes ofta till Indien och Kina. Kolgruvorna stängdes. Från geografisk synpunkt blev de tidigast industrialiserade städerna i norra och västra delarna av landet hårdast drabbade: Glasgow, Liverpool, Birmingham, samt gruvdriftsområdena, också i norr, som döptes till ”rostbältet”. Sedan uppfanns en ny industri: rörelse av pengar. Några människor blev mycket rika. På den tiden blev ”loadsamoney” målet.
Hur såg Storbritanniens ekonomi ut i slutet av 1980-talet? Först och främst hade landet blivit beroende av finansiella tjänster. Men det var inte bara finansiella tjänster som lyckades. Tjänster som design, musik, reklam, konsulter lyckades också. Det uppkom en stor skillnad emellan sydöstra England och de andra delarna av landet. De flesta män som jobbade med finansiella tjänster hade inte studerat på de gamla universiteten och talade ofta med en arbetaklass London brytning. Många framgångsrika män och kvinnor som jobbade i musik och modeindustrier hade föräldrar hade invandrat. Storbritannien har verkligen blivit två länder igen.
Hur har språket påverkats av ekonomin? Nuförtiden är regionala dialekter utanför sydöstra England betraktade som dåliga. Några brytningar blev betraktade som roliga, särskilt av ungdomar. Överklassens brytning är fortfarande ett tecken på makt. Och den så kallade ”Received Pronounciation” har ändrats med en inblandning av ”Estuary” engelska – det betyder arbetaklassdialekten öster om London. Jämför drottningens inspelningar nu och för 50 år sedan så kan man höra skillnaden lätt.
Ur en annan synpunkt har ingenting ändrats. I Storbritannien är alla fortfarande genast dömda efter sitt uttal.
Kommentarer