Fortsätt till huvudinnehåll

Drottning Kristinas sista tanker från Rom

Vilket konstigt liv jag har haft! Det verkade som en lång resa, eller rättare sagt, som många resor samtidigt: en resa från Sverige till Italien; en resa från den Lutherska till den Katolska kyrka; en resa från prinsessa till drottning och från drottning till... jag vet inte! Vad är jag egentligen? Själv kallar jag mig drottning men så är det inte.

Jag har bott i palats i hela mitt liv. I Stockholm var palatset kallt och mörkt. I Rom var palatsen ljusa och vackra i barocka stil. När jag kom fram till Rom tänkte jag försöka bli drottning igen. Jag försökte att bli Napolis drottning, men försöket misslyckades och då hade jag ingen politisk roll.

Men det är inte heller sant. Jag blev vän med två påvar: Alexander VII och Alexander VIII. Jag blev beskyddare till många målare och berömda kompositörer: till exempel de underbara Carissimi, Corelli och Alessandro Scarlatti, som skrev så mycket när de var medlemmar i mitt hov; när Carissimi dog år 1675 blev jag mycket ledsen.

Men trots att livet i Rom var spännande och jag trivdes i stadens kulturella miljö, kunde tiderna bli besvärliga. Aldrig var jag helt nöjd. Ibland längtade jag efter Sverige. Efter en tid verkade livet i hovet vara meningslöst.

Ångrar jag någonting? Jag ångrar inte att jag abdikerade därför att det inte fanns något val. Om man vill bli katolik fanns det heller inget val; det måste man göra. Men när jag bodde i Rom verkade det som om jag slösade bort min tid. Om jag skulle ha fått min tid igen skulle jag har blivit en Karmelitsyster istället. Jag tror att om jag hade gjort det skulle jag har levt ett lyckligare liv. Säkert att vara nunna är lämpligast för en drottning utan något rike. Jag önskar att jag hade fått bättre råd när jag kom fram till Rom. Nu är det för sent och snart kommer jag att dö. Hur kommer jag att bli ihågkommen i framtiden?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Importing people to sustain demand

I got involved in a discussion with a Youtuber called “Philosophy all along”. This was in connection with criticism of Trump’s policy of deporting illegal migrants, which he argued would be bad for the economy as it would reduce demand. This implies that there is a need to import people to sustain demand. There is no obvious reason why a population should not be able to consume everything that the same population produces. If it can not, then something else is going on. It is a basic principle that wages are the least that workers will accept to do a job. Wages are a share of the value added by workers through their wages. The remainder is distributed as economic rent, after government has taken its cut in taxes. Monopoly profit is a temporary surplus that after a delay gets absorbed into economic rent. Land values in Silicon Valley are an example of this; it's like a gold rush. The miners get little out of it. Rent and tax syphon purchasing power away from those who produce the g...
Skicka en kommentar
Läs mer

The Zombie Train that refuses to die

The Guardian has published a couple more articles against HS2, one by specialist rail commentator Christian Wolmar, and another today by journalist Simon Jenkins. The main arguments in favour will doubtless be wheeled out by the commentators: the need for capacity and the disruption caused by upgrading existing routes. HST itself will severely disrupt services to Euston during the construction period. Capacity can be increased at a fraction of the cost by a variety of measures, provided that it is accepted that the additional traffic will run at existing speeds. It is not generally known that the Midland main line is, or was, four track all the way from London to Trent Junction, between Nottingham and Derby. This is because the additional tracks are separate, having been added for coal trains which trundled down to Brent sidings, on the edge of London, from a collection point at Toton in Nottinghamshire, where the Midland Railway build a huge marshalling yard. Beyond Derby, the main l...
Skicka en kommentar
Läs mer

How much more will the British tolerate?

The British are phlegmatic, tolerant and slow to rouse. Thus there was no great reaction after the terrorist attack in July 2005. The murder of Lee Rigby created a sense of outrage, but nothing more, since it appeared to be an isolated incident. Two serious incidents within a fortnight are another matter. Since the first major terrorist incident in 2001, authority has tried to persuade the public that Islam is a religion of peace, that these were isolated events, or the actions of deranged "lone wolves", having nothing to do with Islam, or to reassure that the chances of being killed in a terrorist attack were infinitesimally small. These assurances are are beginning to wear thin. They no longer convince. If government does not act effectively, people will take the law into their own hands. What, however, would effective action look like? What sort of effective action would not amount to rough justice for a lot of innocent people? Given the difficulties of keeping large n...
Skicka en kommentar
Läs mer