Den Brittiska regeringen, samt Sveriges, har svårt med bidragsberoendet. Regeringen anser att bidragsberoende är parasiter och vill att alla ska jobba. Men vad är bidragsberoendet egentligen? De bidragsberoende är människor som inte vill eller kan jobba och är beroende av bidrag.
Några bidragsberoende är helt och hållet fuskare, förstås. De får bidrag av regeringen men jobbar samtidigt. Några bidragsberoende är bara lata och vill hellre sitta hemma, liggea i sängen och titta på tv-n eller spela på datorn. Några är verkligen sjuka. Och där finns det stora problemet. Det kan illustreras av ett exempel, vilket var typiskt för tjugo år sedan.
För många år sedan, och i många områden av Storbritannien var ekonomin beroende av kolgruvor. Arbetet i gruvorna var hårt och smutsigt. Att vara gruvarbetare var ett jobb bara för starka unga killar. Men jobbet var farligt. Det hände många olyckor. Luften var dammig och många gruvarbetare blev skadade och fick lungsjukdomar. När det hände kunde männen inte fortsätte jobba under jorden men fick jobb på ytan, till exempel som kontorist på gruvans kontor, eller ansvarig för gruvans hissar, säkerhet, osv. Sådana yrke var väsentliga trots att lönen var mindre, och människor kunde fortsätta jobba till pensionsålder.
Men under 1980-talet lades de flesta kolgruvor ner. Det var ett val av politikerna, särskilt dåtidens premiär minister Margaret Thatcher som hatade kolgruvarbetarna. De flesta gruvarbetarna blev arbetslösa. Men de äldre gruvarbetarna blev sjukskrivna. Praktiskt taget var det bara ett knep för att minska arbetslöshets siffrorna. Om de hade funnit arbete som skulle ha passat bra för dem, skulle de ha fått jobb. Men det fanns inga lämpliga jobb.
I början av 1990-talet kom lågkonjunkturen och arbetslösheten ökade. Myndigheterna rådde arbetslösa som inte var helt friska att besöka sina läkare och bli sjukskrivna. Antalet sjukskrivna exploderade. Och kostnaderna också.
När man blir sjukskriven är det mycket svårt att få jobb igen. Arbetsgivarna är motvilliga att anställa dem. Sjukskrivna själva är motvilliga att ta jobb i fall att deras sjukdomar försämras och de inte kan arbeta igen.
Regeringen har försökt att minska antalet sjukskrivna genom att införa tuffare reglemente men har aldrig lyckats. Faktum är att tuffare reglemente gör de nuvarande sjukskrivna mer motvilliga att jobba, eftersom om de blir sjukskrivna igen, får de minskade bidrag.
Finansminister George Osborne annonserade att bidragssystemet ska reformeras så att arbetslösa och sjukskrivna vill ta jobb. Vi får se. Faktum är att arbetsmarknaden är så dålig. Varför det? Experterna och politiker anser att dessa problem är någonting som påverkar hela världen men det är bara en ursäkt. Egentligen ligger orsaken under våra fötter. Man behöver bara titta runt stadens centrum här i Brighton. Det finns många tomtar, som har varit tomma i mer än 25 år. Tomterna ägs av spekulanter. Men på tomterna finns rum för byggnader som kan användas av affärer, kontor, lägenheter och så vidare. Samtidigt kan affärsmän inte hitta lämpliga fastigheter. Marknaden kvävs och resultatet är att hela ekonomin inte kan fungera effektivt. Och så är bidragsberoendet oundvikligt.
Några bidragsberoende är helt och hållet fuskare, förstås. De får bidrag av regeringen men jobbar samtidigt. Några bidragsberoende är bara lata och vill hellre sitta hemma, liggea i sängen och titta på tv-n eller spela på datorn. Några är verkligen sjuka. Och där finns det stora problemet. Det kan illustreras av ett exempel, vilket var typiskt för tjugo år sedan.
För många år sedan, och i många områden av Storbritannien var ekonomin beroende av kolgruvor. Arbetet i gruvorna var hårt och smutsigt. Att vara gruvarbetare var ett jobb bara för starka unga killar. Men jobbet var farligt. Det hände många olyckor. Luften var dammig och många gruvarbetare blev skadade och fick lungsjukdomar. När det hände kunde männen inte fortsätte jobba under jorden men fick jobb på ytan, till exempel som kontorist på gruvans kontor, eller ansvarig för gruvans hissar, säkerhet, osv. Sådana yrke var väsentliga trots att lönen var mindre, och människor kunde fortsätta jobba till pensionsålder.
Men under 1980-talet lades de flesta kolgruvor ner. Det var ett val av politikerna, särskilt dåtidens premiär minister Margaret Thatcher som hatade kolgruvarbetarna. De flesta gruvarbetarna blev arbetslösa. Men de äldre gruvarbetarna blev sjukskrivna. Praktiskt taget var det bara ett knep för att minska arbetslöshets siffrorna. Om de hade funnit arbete som skulle ha passat bra för dem, skulle de ha fått jobb. Men det fanns inga lämpliga jobb.
I början av 1990-talet kom lågkonjunkturen och arbetslösheten ökade. Myndigheterna rådde arbetslösa som inte var helt friska att besöka sina läkare och bli sjukskrivna. Antalet sjukskrivna exploderade. Och kostnaderna också.
När man blir sjukskriven är det mycket svårt att få jobb igen. Arbetsgivarna är motvilliga att anställa dem. Sjukskrivna själva är motvilliga att ta jobb i fall att deras sjukdomar försämras och de inte kan arbeta igen.
Regeringen har försökt att minska antalet sjukskrivna genom att införa tuffare reglemente men har aldrig lyckats. Faktum är att tuffare reglemente gör de nuvarande sjukskrivna mer motvilliga att jobba, eftersom om de blir sjukskrivna igen, får de minskade bidrag.
Finansminister George Osborne annonserade att bidragssystemet ska reformeras så att arbetslösa och sjukskrivna vill ta jobb. Vi får se. Faktum är att arbetsmarknaden är så dålig. Varför det? Experterna och politiker anser att dessa problem är någonting som påverkar hela världen men det är bara en ursäkt. Egentligen ligger orsaken under våra fötter. Man behöver bara titta runt stadens centrum här i Brighton. Det finns många tomtar, som har varit tomma i mer än 25 år. Tomterna ägs av spekulanter. Men på tomterna finns rum för byggnader som kan användas av affärer, kontor, lägenheter och så vidare. Samtidigt kan affärsmän inte hitta lämpliga fastigheter. Marknaden kvävs och resultatet är att hela ekonomin inte kan fungera effektivt. Och så är bidragsberoendet oundvikligt.
Kommentarer