Fortsätt till huvudinnehåll

En invandrares upplevelser i början av 1900-talet

Min mormor och morfar var invandrare. De flyttade till Storbritannien i början av 1900-talet. Min mormor kom från Estlands huvudstad Tallinn och min morfar från Babruisk som ligger nära Minsk i nuvarande Vitryssland. På den tiden var både Estland och Vitryssland en del av det Ryska kejsardömet, liksom Finland. Min mormor hade studerat till lärare vid Tartus universitetet och hon undervisade i musik och kanske språk. Hennes modersmål var antagligen tyska och hon kunde ryska, och judiska, hebriska, estniska. Sådan språkkunskap var inte ovanlig. På den tiden var tyska och ryska de gemensamma språken. Hon hade avslutat sina studier 1895 och förresten, på den tiden hette Tallinn Reval och Tartu Dorpat. Det verkar som om hon blev privatlärare. Hennes släkt var affärsmän som handlade med pälsar och som blev mycket rika.

Med min morfar var det helt annorlunda. Han hade många syskon och familjen var fattig. De flesta syskonen flyttade till USA men av en slump hamnade min morfar i London. Kanske hade han blivit lurad. Omkring 1900 kom min mormor till London för att hälsa på sin syster. Hon träffade min morfar och snart gifte de sig. Det var ett beslut som min mormor alltid ångrade. I början kunde hon inte engelska. Familjen var alltid fattig. Hon tyckte inte om sina engelska grannar som var hotande och ofta fulla. De fick två flickor och då kom första världskriget.

Det verkar att, som flicka, var min moder mycket medveten. De flesta flickorna i klassen var också invandrares barn och talade engelska med en märkbar brytning, en blandning av det judiska språket och arbetaklassdialekt. På något sätt – vem vet hur – visste min moder att det var viktigt att tala engelska med överklassbrytning. Hur kunde man lära sig det? Det var ingen gåta. Det behövdes bara att hon lyssnade noggrant till läraren och sedan kopierade exakt. Och det gjorde hon. Hennes klasskompisar såg ner på henne men hon brydde sig inte.

Hon slutade skolan när hon fyllde 14 år, blev lärling på en hattfabrik och när hon var färdigutbildad etablerade hon sin egen affär. Snart blev hennes affär mycket lyckligt. Men hennes mor blev obotligt sjuk och min moder tvingades att stanna hemma för att ta hand om henne. Efter min mormors död var det omöjligt att börja igen med hattaffären eftersom då, som nu, var det lågkonjunktur: det så kallade hungriga trettiotalet. Vad hände då? Hon gick till kvällskolan och lärde sig att skriva maskin. Nu blev hennes överklassbrytning verkligen till nytta för henne, eftersom hon kunde jobba som sekreterare till exempel, på myndigheterna eller på något stort bolag. Om hon inte hade lyssnat noggrant till sin lärare skulle livet ha blivit helt annorlunda. Med arbetasklassbrytning kunde män och kvinnor bara få något tråkigt jobb i någon fabrik och bara dålig lön.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Importing people to sustain demand

I got involved in a discussion with a Youtuber called “Philosophy all along”. This was in connection with criticism of Trump’s policy of deporting illegal migrants, which he argued would be bad for the economy as it would reduce demand. This implies that there is a need to import people to sustain demand. There is no obvious reason why a population should not be able to consume everything that the same population produces. If it can not, then something else is going on. It is a basic principle that wages are the least that workers will accept to do a job. Wages are a share of the value added by workers through their wages. The remainder is distributed as economic rent, after government has taken its cut in taxes. Monopoly profit is a temporary surplus that after a delay gets absorbed into economic rent. Land values in Silicon Valley are an example of this; it's like a gold rush. The miners get little out of it. Rent and tax syphon purchasing power away from those who produce the g...
Skicka en kommentar
Läs mer

The Zombie Train that refuses to die

The Guardian has published a couple more articles against HS2, one by specialist rail commentator Christian Wolmar, and another today by journalist Simon Jenkins. The main arguments in favour will doubtless be wheeled out by the commentators: the need for capacity and the disruption caused by upgrading existing routes. HST itself will severely disrupt services to Euston during the construction period. Capacity can be increased at a fraction of the cost by a variety of measures, provided that it is accepted that the additional traffic will run at existing speeds. It is not generally known that the Midland main line is, or was, four track all the way from London to Trent Junction, between Nottingham and Derby. This is because the additional tracks are separate, having been added for coal trains which trundled down to Brent sidings, on the edge of London, from a collection point at Toton in Nottinghamshire, where the Midland Railway build a huge marshalling yard. Beyond Derby, the main l...
Skicka en kommentar
Läs mer

How much more will the British tolerate?

The British are phlegmatic, tolerant and slow to rouse. Thus there was no great reaction after the terrorist attack in July 2005. The murder of Lee Rigby created a sense of outrage, but nothing more, since it appeared to be an isolated incident. Two serious incidents within a fortnight are another matter. Since the first major terrorist incident in 2001, authority has tried to persuade the public that Islam is a religion of peace, that these were isolated events, or the actions of deranged "lone wolves", having nothing to do with Islam, or to reassure that the chances of being killed in a terrorist attack were infinitesimally small. These assurances are are beginning to wear thin. They no longer convince. If government does not act effectively, people will take the law into their own hands. What, however, would effective action look like? What sort of effective action would not amount to rough justice for a lot of innocent people? Given the difficulties of keeping large n...
Skicka en kommentar
Läs mer